”Barn till psykiskt sjuka föräldrar” - En kvalitativ studie om några ungdomars upplevelser av att ha deltagit i en gruppverksamhet

Denna uppsats handlar om några ungdomars upplevelser av att ha deltagit i en gruppverksamhet för barn till psykiskt sjuka föräldrar. Anledningen till vårt val av ämne är främst för att praktikkontakt med vuxenpsykiatrin har lämnat frågor kring vad som händer med barnen av dessa föräldrar. I litteratur som berör detta ämne så kallas dessa barn för de osynliga barnen. Forskningsområdet är relativt nytt inom detta ämne och det finns inga exakta siffror kring hur många dessa barn är. Vi har använt oss av en kvalitativ ansats i vår studie och vi har intervjuat sju respondenter. Vår teoretiska ram utgörs av den symboliska interaktionismen samt KASAM-teorin. Våra frågeställningar har varit På vilket sätt har gruppverksamheten påverkat den enskilde ungdomens uppfattning om sig själv och sin livssituation som helhet? och Vad tror den enskilde ungdomen själv att den eventuella förändringen beror på? Dessa ungdomar har alla gett en positivt bild av att ha varit deltagare i en gruppverksamhet för barn till psykiskt sjuka föräldrar. Våra slutsatser är att livet i allmänhet har blivit lättare för dessa ungdomar